Att sysselsätta en aktiv hund.

Det görs bäst genom att släppa henne i trädgården och sätta igång vattenspridaren.
Där roade hon sig i närmare 30 min.
Resultat: Trött hund & ren hund. Bra kombination!

Visar bara på att hund faktiskt kan gå fint...



Slakt koppel!!



Bad på gång!

Om jag provar att äta vattnet då?

Att köra in huvudet mitt i allt tycks inte fungera..

Hoppa efter vattnet då?

Rakt på mig ju?!

Bara en snygg hund...

Mums!

Ser jag lite farlig ut eller?

Hopp hopp!

Undersökning på gång.

Vacker liten Voppa...



Lediga dagar är ju sällan lediga....

Idag har varit en äkta ledig dag.
Kidsen har tillbringat föregående dag samt natten och hela denna dagen hos Mormor & Morfar. Detta gör att jag tror det blir svårt att få hem dem...
Men eftersom kidsen har varit där och jag har semester så har jag varit ledig. Eller är man det?
Nix!
Jag har vallat hunden, tvättat en massa maskiner, handlat, ringt viktiga samtal osv osv.
Den svåraste uppgiften idag är att valla hunden eftersom jag har så förbannat ont i mitt knä. Hund lyssnar inte på min uppmaning om att gå lagom snyggt för att undvika mer smärta. Nejdå, hund ska prompt leta upp katt som befinner sig 2km ifrån oss. Men för ända i i h*lvete? Hur svårt kan det vara?
På 30 min rörde vi oss på ett område som är ungefär 50 meter, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och... ja ni fattar.
När 28 minuter hade passerat talade jag om för hund att man faktiskt tillagar hund som mat i Kina och att det går att ta sig dit. Hund lyssnade lite mer och betedde sig lite trevligare.

Sen kom jag på en sak! Om jag hade haft en bra cykel så hade jag kunnat motionera hund på ett helt annat sätt fast att jag har ont i knä.
Jag har redan en cykel, men den är djävulens redskap och som ni ser så skrev jag "bra" längre upp och min cykel kvalar inte in under den kategorin.
Jag har nämligen insett att min hund är mkt svår att göra utmattad rent fysiskt. Jag skyller återigen på Border Collien i henne. Hon skulle nog kunna springa tills hon stupade av hjärtsnörp.
Så detta med cykel... det är en lysande idé!
Sen kom jag på att om hund kan dra omkull mig när jag står stadigt (nåja...) så borde hon kunna orsaka enorma skador om hon drar mig av en cykel. Av andra sidan kan jag då hämnas genom att cykla över henne så blir det jämt.  (Nä, jag cyklar inte över en hund på allvar).

Det är bara så tråkigt att handla cykel... jag vill ju inte ha nån hyper mega ultramodern sak. Nej nej, jag vill ha en äkta kärringcykel med fotbroms och 0 växlar. Jag vill ha en cykel som matchar mig.
(Så make min. Nu hintar jag lite snyggt här i följande mening.)
Snart är det Mors dag och teckningar från barnen är fint ibland, men jag kan inte cykla runt på dem... Blocket går bra, jag ställer inte så höga krav. Färg får du välja själv också. (Snällt va?)

Just det ja... Elliot ska till tandläkaren på fredagmorgon. Nu funderar jag bara på om det är i Svalöv eller Landskrona? Tiden skrev jag upp och sen åkte kallelsen i soporna.
Jag får väl sätta på mig skämsmössan och ringa och fråga om de har bättre koll än vad jag har... med lite tur så har de det.

Har vi en pyroman närvarande?

Med tanke på de senaste dagarnas händelser känner jag mig smått tvingad att fundera via bloggen....
Den 3/5 satte någon fyr på Klubbhuset i Torp. Det totalförstördes.
Inatt var det dax igen. Det smått ironiska är att personen/personerna satte fyr på brandstationen så att hela tornet förstördes samt delar av brandstationen.

Det bör ju nästan vara orimligt att det inte finns ett samband i det hela. Två större bränder på 3 dagar?
Dessutom valde någon (samma person/personer?) satt elda upp det konstverk som barnen gjorde på Konstrundan och en bänk som är 100m ifrån oss.
Vad ligger på tur?
Borde man kanske titta på det hela till kommunerna omkring oss också? Jag tänker nu främst på Eslöv som eldhärjades flertalet gånger för inte så länge sedan. Samme person?

Olustigt är det i alla fall. Jag hoppas innerligt att polisen har någon ledtråd till vem som kan ha gjort detta och kan få fast vederbörande.
Det är ju lagom olustigt att åka ifrån huset nu kan jag lova... även om det verkar som att personen/personerna väljer byggnader som är folktomma. Men huset är ju folktomt när vi inte är där? Ja, bortsett från våra tre pälsmonster och alla myror som tar sig in....

Jag tar i alla fall en extrarunda ikväll och håller ögonen öppna och uppmanar alla som ser något märkligt att ringa polisen. Nästa gång kan det vara en människa som skadas! Tänk på det!

Frun i huset är en klantröv!

Morgonpromenaden med mitt ludna monster blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig idag...
Efter att ha gått en stund beslutade jag mig för att hon skulle få jaga boll ett tag. Igår fick jag nämligen en lååång lina av pappa som hon kan springa i. Så jag kopplade om hunden och satte på henne springselen.
Hej & hå! Nu kör vi.
Två rundor gick ju bra så där som lite uppvärmning.
Sen tar jag i för kung och foterland och skickar bollen helt för jävla långt. Hunden sätter fart och jag inser snabbt att linan inte räcker (20 meter) samt att den kommer att skära mina händer kopiöst mycket.

Mkt riktigt, linan räckte inte och den skar som kniv i smör.
Detta gör att jag blir omkulldragen som en vante och faller som en fura rätt ner på min högra höft/ben.
Där ligger jag raklång på högersidan och håller krampaktigt i linan för att monster inte ska springa iväg från mig och känner hur en ofantlig smärta sprider sig i hela benet.
Jaha! Nu har jag fanimig brutit lårbenet tänker jag medans hunden är skitlycklig över så många meter lina att springa som en idiot i.
Hur gör jag nu? Jag kan inte ta mig upp, jag kan inte släppa hunden för att springa hem eftersom hon inte direkt är någon Lassie så hade hon sprungit åt helt andra hållet. Ingen telefon har jag med mig heller så jag kan inte ringa maken (tur i alla fall eftersom jag alltid har telefonen i högerfickan så den hade väl gått i triljoner bitar). Jaha...där ligger jag som en död sköldpadda och hoppas på allvar att ingen har sett mig.
Saaaakta rullar jag över på rygg och hund uppfattar detta som lek och tycker att min mage är en utmärkt språngbräda för hennes nästa utfärd. Hade jag haft ett gevär så hade hon nu legat begravd i soporna...

Efter många om och men så kommer jag upp och på rent adrenalin så haltar jag hem med hunden i släptåg.
Men herreminskapare så ont det gör...
Tur att man då har två barn som kramar och blåser så det värsta går över (yeah right!).
Sen var det bara att parkera sig i sängen. Jag sov sen 6 timmar i exakt samma ställning. Oj så skönt det var för resten av kroppen.
Jag kan gå, således är det inte lårbenet som är sönder men muskeln har fått sig en känga som heter duga och jag vill inta starka värktabletter, men se det går ju inte eftersom jag nu ska åka och jobba. Om det finns en högre makt så låter han/hon det vara lugnt inatt för jag är inte till någon nytta nu...

Så det stämmer: Är huvudet dumt får kroppen lida...
Välkommen kära nattjobb!

Misstag & mässande.

Varför lär frun i huset aldrig sig av sina misstag?
Hur kan vara så korkad att man berättar om en rolig händelse 27 timmar i förväg? Det borde vara spöstraff på det.

Så vad har jag gjort för misstag då?
Jo, jag frågade talibanerna vad vi skulle hitta på idag när vi var lediga och naturligtvis svarade de direkt: "Åka till mormor & morfar".
Smartskaftet Jenny säger då: "Det ska vi göra imorgon."
Gissa hur mkt jag skulle ge för att få de orden osagda?
På 2 timmar har de konstaterat genom ett visst mått av tjatande att vi faktiskt ska till Mormor & Morfar imorgon ungfär 40 gånger. Undrar just hur många mer det blir?
Därefter konstaterar de snabbt att det snart är påsk. Korrekt. Efter påsk kommer farmor. Korrekt.
Sen lägger de till detta till sin mässande. "Åka till mormor & morfar, sen kommer farmor".

Det blir en lång ledig dag känner jag...
Tur att det är fint väder så vi kan tillbringa lite tid utomhus... mässande hörs ju inte så bra på avstånd tack & lov.

Gör om, Gör rätt!

Vilken dag!
Kidsen tog sovmorgon ända till kl 07, det innebär ju att jag känner mig smått övermänsklig idag. En hel timme extra gör mkt för ens välbefinnande må jag säga...
Sen lämnas de på förskolan så de får härja och ha det ruskigt bra. Då åker jag hem och bygger upp lite ångest för att promenera med det där håriga monstret vi har boendes här. Ångesten kommer över att hon drar så ända i i h*lvete, oavsett vilket halsband/koppel/sele vi har. I skrivande stund har vi provat oss igenom 3 halsband, 3 selar utan större effekt. Jo, den selen som orsakar obehag när hon drar var väl relativt effektiv men smart som hon är så forcerar hon ändå i hopp om att obehaget ska försvinna alt att hon kan dra ifrån det.
Så igår la jag ut ytterligare 400:- på ett nytt halsband, ett tjockt vadderat halvstryp. Detta ska nu kombineras med vänd-vänd metoden.
För er som inte vet vad den går ut på så är det att så fort hon drar så vänder jag 180° och går åt andra hållet. När hon då drar där så vänder jag 180° igen. Så håller man på så tills hunden tycker att man är förjäkla tråkig och då väljer att följa mig istället.
Igår kom vi 20m på 5 minuter och de som såg mig måste ha tyckt att jag var helt rubbad.
Men idag... idag var det annat ljud i tutan. De första 10 minutrarna kom vi inte så värst långt, men sen tyckte hon att det var ju rätt så tråkigt att gå fram och tillbaka på grus utan att något speciellt hände.
Så hon följde mig. Visst drog hon så jag var tvungen att vända, men det var en markant skillnad. I slutet av promenaden så gick hon vid min vänstra sida och hade ögonkontakt med mig hela tiden och med ett fullständigt slakt koppel. Gissa vem som var i fullkomlig extas?
Kan detta månne tro vara den metoden som passar oss? Jag hoppas det....

Helgen tillbringas för frun i huset på jobbet och för maken och kids på förskolan. Det är det årliga fixardagen där alla föräldrar (utom oss mongo som jobbar helg) och barn är på fsk och rustar upp och gör snyggt. Tillställningen avslutas med att man grillar och har trevligt. Jäkligt tråkigt att missa det i år, men tydligen så upphör inte infektionerna bara för att denna helgen är inplanerad, mkt märkligt dock.. jag hade ju lagt in om det.

Nu har jag en helt annan ångest... solen skiner och jag ska lägga mig och sova. Trots att jag har jobbat natt i snart 10 år (ännu fler år om man räknar in min karriär som undersköterska) så kommer jag inte över ångesten att sova bort fina dagar. Det känns som slöseri... fast kl 03 inatt kommer jag att vara tacksam över min sömn.
Så nu, kl 10.30 säger jag faktiskt Godnatt!

Hur en instruktör bäst beskriver vårt lilla vilddjur....

Jaha.. då har familjen Smeding avverkat sin första slyngelträff. (Träff/träning för hundar från 6 månader och uppåt). Snabbt konstaterar vi att det hädanefter bara blir frun i huset som åker på detta. Maken höll på att frysa ihjäl och barnen var skapligt motiverade, ända fram tills deras far plockade fram pengarna och mutade dem med kaka, för då gick det bra (för oss alla).

Vi var 6 hundar och min var den ende som ägnade 10 min åt att skälla ut de andra. De mest kollade på Tila och såg ut att undra hur rubbad i huvudet hon är. Sen visade dessa 5 hundar hur man går i koppel, utan koppel, hur man kommer på inkallning, hur man hämtar en boll och lämnar den hos sin ägare mm.
Vad gjorde Tila då? Jo, då asade hon runt på sin matte som med jämna mellanrum fick fingrarna söndergnagade av allt godislockande.
Jag kunde inte låta bli att skratta över den markanta skillnaden.
Men sen hände något...
Sen sa instruktören till mig att våga lita på min hund. Höööö ??? Skojade hon eller?
Hon tog Tila, satte henne vid sidan om sig och bad mig backa 20 meter. Fattar ni hur mkt 20 meter är när man håller på att kissa på sig av nervositet över att ens hund ska anfalla alla andra?
Sen skulle jag kalla på Tila. Jag stängde ögonen, bad en stilla bön och kallade på henne. Ungefär 4 sekunder senare satt hon framför mig och åt godis ur handen. Häpp häpp!?
Lite andra övningar hann vi också med och jag tänker inte beskriva dem allihopa för er men jag kan ju skriva vilka ord instruktören använde om Tila: krutpaket, explosiv, vacker, osäker, träningsmaterial, mkt hund mm.

Min stora tröst var när en kille med sin 14 månaders Schäfer berättade att hans tik var 10 gånger värre än Tila de 3 första gångerna men sen fann hon sig i det hela och jobbade på. Nu gick hon kanonfint vid hans sida och var mkt uppmärksam.
Sådant ger ju en hopp inför framtida träningar.

Så, på måndagar är det vardagsträning dit alla medlemmar får komma och torsdagar har vi slyngelträffar.
Gissa hur upptagen jag kommer att vara framöver med denna träning?

Tur att vi är lediga i morgon för mina lår har fått sig en redig omgång ikväll med allt farande upp och ner. Herremingud vilken räningsvärk jag kommer att ha. Men vi får se det som en bra värk, ungefär som förlossningsvärkar. Eller vänta... nu ljög jag!