Frun i huset är en klantröv!

Morgonpromenaden med mitt ludna monster blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig idag...
Efter att ha gått en stund beslutade jag mig för att hon skulle få jaga boll ett tag. Igår fick jag nämligen en lååång lina av pappa som hon kan springa i. Så jag kopplade om hunden och satte på henne springselen.
Hej & hå! Nu kör vi.
Två rundor gick ju bra så där som lite uppvärmning.
Sen tar jag i för kung och foterland och skickar bollen helt för jävla långt. Hunden sätter fart och jag inser snabbt att linan inte räcker (20 meter) samt att den kommer att skära mina händer kopiöst mycket.

Mkt riktigt, linan räckte inte och den skar som kniv i smör.
Detta gör att jag blir omkulldragen som en vante och faller som en fura rätt ner på min högra höft/ben.
Där ligger jag raklång på högersidan och håller krampaktigt i linan för att monster inte ska springa iväg från mig och känner hur en ofantlig smärta sprider sig i hela benet.
Jaha! Nu har jag fanimig brutit lårbenet tänker jag medans hunden är skitlycklig över så många meter lina att springa som en idiot i.
Hur gör jag nu? Jag kan inte ta mig upp, jag kan inte släppa hunden för att springa hem eftersom hon inte direkt är någon Lassie så hade hon sprungit åt helt andra hållet. Ingen telefon har jag med mig heller så jag kan inte ringa maken (tur i alla fall eftersom jag alltid har telefonen i högerfickan så den hade väl gått i triljoner bitar). Jaha...där ligger jag som en död sköldpadda och hoppas på allvar att ingen har sett mig.
Saaaakta rullar jag över på rygg och hund uppfattar detta som lek och tycker att min mage är en utmärkt språngbräda för hennes nästa utfärd. Hade jag haft ett gevär så hade hon nu legat begravd i soporna...

Efter många om och men så kommer jag upp och på rent adrenalin så haltar jag hem med hunden i släptåg.
Men herreminskapare så ont det gör...
Tur att man då har två barn som kramar och blåser så det värsta går över (yeah right!).
Sen var det bara att parkera sig i sängen. Jag sov sen 6 timmar i exakt samma ställning. Oj så skönt det var för resten av kroppen.
Jag kan gå, således är det inte lårbenet som är sönder men muskeln har fått sig en känga som heter duga och jag vill inta starka värktabletter, men se det går ju inte eftersom jag nu ska åka och jobba. Om det finns en högre makt så låter han/hon det vara lugnt inatt för jag är inte till någon nytta nu...

Så det stämmer: Är huvudet dumt får kroppen lida...
Välkommen kära nattjobb!