Hur är människor funtade egentligen?

Detta blir ett mindre roligt blogginlägg men ack så viktigt.
Jag skriver detta med anledning av http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8547463.ab

Jag blir så upprörd över hur människor är och agerar.
En 6-åring blir alltså stucken med en matkniv i nacken för att han gillar rosa, har nagellack och dansar balett.

Vem har bestämt att rosa är annat än en färg? Vem har bestämt att balett är annat än en dans? Vem har bestämt att nagellack är reserverat för tjejer?
Var drar vi gränsen? Ska vi ens ha en gräns?
Varför kan vi inte lära våra barn att vara toleranta, öppensinnade och egentänkande?
Får tjejer leka med lyftkranar? Får de köra runt med bilar i en bilbana?
Ja, de får de!
Precis lika mkt som killar få ha rosa kläder och dansa balett.

I artikeln ovan anser jag inte att man kan lasta barnet för sitt agerande. Barnet har fått vissa värderingar av sina föräldrar. Självklart är det vi föräldrar som formar våra barn. Vi överför våra åsikter och agerande till våra barn, oavsett om vi menar det eller inte.
Nu tänker jag osökt på en gammal reklamfilm som gick om två barn som leker i en sandlåda och det ena barnet har en pinne i munnen och låtsas att det är en cigarett. Kontentan var: Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.
Det är så rätt som det är sagt.

Vidare reagerar jag starkt på att personalen på förskolan inte meddelade föräldrarna att deras barn blev stucket med en matkniv. Hur kan man som personal inte meddela detta? Tror de att ett problem försvinner för det? Tror de att en 6-åring inte berättar detta för sina föräldrar?

Barn är inte änglar, inga barn. Framförallt inte mina. Jag överför saker till dem som säkert inte är lämpligt heller, men när det uppdagas sopar jag det inte under mattan. Då får man ta tag i problemen.
Min son älskar rosa, han älskar Hello Kitty, han vill gärna ha öronhänge när han ska vara fin. Självklart får han det!
Dottern leker lika gärna med dockor som med dinosaurier. Hon skjuter med påhittade pistoler och tycker att jeans är ett helt ok klädesplagg att ha på sig.
Måste jag då placera dem i fack som säger att vissa av dessa saker inte är ok? Aldrig i livet!
Mina barn är tänkande varelser som ska läras respekt och ödmjukhet. Det får man genom att acceptera att alla är olika.
Det är inte ok att retas för att någon är annorlunda till sättet. Det är inte ok att säga att någon har fula kläder för att de är annorlunda. Om denne har annorlunda kläder på sig och trivs i de och tycker att de är fina, ja då är de fina!
Varför ska barn begränsas? Varför låter vi inte våra barn utnyttja sin fulla potential? Mest troligt blir de "fackplacerade" så småningom ändå  i vissa avseende men det är inget som vi vuxna behöver påskynda.

Vi måste inte gilla allt och alla, men vi måste acceptera och respektera. Det är något vi måste föra över till våra barn.

När jag läser artikeln ovan är jag så oerhört glad över att vår förskola är den absoluta motsatsen till det som beskrivs. Där får barnen lära sig tolerans, egentänkande och att alla har ett stort värde.
Som exempel på det kan det beskrivas att Elliot en dag kom i en Hello Kitty tröja som han var sååå stolt över. Ett av de andra barnen sa då att han hade en tjejtröja på sig. En av personalen hörde detta och konstaterade då kallt för barnen att det inte finns tjej- och killkläder, utan det finns kläder.
Så underbart att höra för en förälder!

Var tar allt vägen om vi kategoriserar våra barn hela tiden?
Vem vill växa upp på det sättet?
Jag blir faktiskt lite mörkrädd ibland...