Det ömtåliga livet..

Ibland ändras livet på en enda sekund.. och tyvärr inte till det bättre.
Ett par av våra vänner (gemensamma kids på förskolan) förlorade sin 4 månaders son i Plötslig spädbarnsdöd den 23/12.
Vilken sorg och vilken förlust.

Hur ska man då reagera som medmänniska?
Ja, det finns väl knappast några universella svar på den frågan men att dra sig undan är så fel som det kan bli...
Så vi vägrade att falla in i det facket trots att det kanske hade varit det enklaste för oss. Vi vet ju alla att skärma av otäcka saker är effektivt, i alla fall för en stund.
Att erbjuda småsaker som att passa deras dotter är så självklart för oss och så uppskattat av dem. Att lyssna när de berättar om händelseförloppet trots att man vill skrika: "Sluta!".
Det jag tror är att man som sörjande förälder missar mkt av det primära i livet när man står vid livets avgrund som tex att äta.
Det går ju lätt att råda bot på, så morgonen tillbringades med att laga lite olika maträtter och baka lite bullar som vi sen åkte dit och lämnade över.
Enkelt, snabbt och uppskattat.
Sen var det bara till att lyssna. Hjärtskärande och ofattbart.

En tragdi som man inte önskar sin värste ovän har hänt. Oavsett vad man gör så kan man inte lindra sorgen, hur mkt man än vill.

Ni kan inte ana hur många extragånger jag har berättat för kidsen hur mkt jag älskar dem och att de är mina ögonstenar i livet och efter. Antalet kramar går inte ens att räkna...

Många säger sig ha sett en ängel, men denna familjen har haft en i sin famn!
Våra varmaste tankar till hela familjen. Vi lider med er...