lördag 24 september 2011

Lycka är...

... att kunna sitta i soffan och titta på sina älskade talibaner utan att de märker det.
Hela hjärtat värker av kärlek och jag önskar att jag kunde stanna tiden. Stanna den för alltid. Bara få njuta så här jämt.
20 sekunder senare kommer de över till mig i soffan, kryper tätt intill och viskar: " Min älskade mamma, du är den bästa."

Vad mer kan man begära av livet? Det blir inte bättre än så här...

söndag 11 september 2011

Folk undrar varför...

När jag flyttade så investerade jag i en säng som är 180cm bred.
Jag har fått höra att det väckte lite funderingar. För vad ska jag med så stor säng till när jag är ensam?
Imorse kl 5 kom svaret genom en klar uppenbarelse.
Vid den tiden fanns det nämligen 5 st i denna sängen.
Mamma J, Elliot, Evelina och två håriga djur.
Förstår ni nu att jag behöver en sådan säng om vi alla ska få plats där med jämna och ojämna mellanrum?
På så sätt slipper jag vakna med en talibanfot i magen, en kattass i munnen och kuddarna på golvet.

Så visst blev det en bra investering?

lördag 10 september 2011

När man funderar på vilka gener som är inblandade..

Jag vet att jag vid ett par tillfällen har påtalat över nätet att mina barn inte drog någon vinstlott i genpoolen, men det är ok. För jag älskar dem villkorslöst iaf.

Men allvarligt: När Elliot kommer ner för trappan iklädd sin Batmandräkt, piratluva och ett rosa trollspö. Hrrmm..ett par funderingar uppkommer ju.. Sen efter honom kommer den yngsta talibanen snubblandes iförd sina pråligt utsmyckade vingar (hon skall då likna en fe). Ja..sen tog det liksom slut. Det fanns inte mer kläder på henne.
När jag frågar henne varför hon är en naken fe får jag svaret: "För att man flyger så mkt bättre då"

Jag tänker nu inte skriva vad jag tänkte då, men det innefattade ord som polyestervingar, kyla och fladdermus.

Ja, sådan är jag som mamma. Så vem är jag till att klaga över mina barns innehåll i genpoolen? Jag är ju orsaken!
Men iaf.. ingen av dem lär ju bli den nya Einstein.. men som sagt, det är ok. Jag älskar dem ändå, till döden.

Jag kan!

Jag har kommit på att det är få saker som jag gör bättre än min mamma.
MEN! Jag har hittat en sak som jag är bättre på.
Kolla in blomman nedan.


Denna blomman bodde tidigare hos mamma och den dog.
Jag menar verkligen tvärdog. Bladen trillade av, knopparna trillade av den blev gul & ful.
Då kastar min mamma den på mig och säger "ta hand om den."

Så det gjorde jag!
Nu 4 månader senare har den gett mig 22 blommor och ser ut så här idag.

Fantastiskt! En enda sak jag är bättre än mamma på: Att sköta en Hibiscus!

onsdag 7 september 2011

Bloggen återuppstår!

Jomensåatt....
Bloggen återuppstår.
Dock något annorlunda. Nu kommer den att handla om den ena lilla familjen Smeding, den som innefattar Mamma J.
Här ventileras tankar, funderingar, roliga händelser, dråpliga händelser och saknaden över mina barn när jag inte har dem hos mig. Sannolikt kommer den att handla om en massa annat också.
Vi får se efter hand hur detta blir...

Välkomna tillbaka igen!

lördag 2 juli 2011

Många som funderar.

Jag har förstått att det är många som undrar vad som händer.
Antingen har man hört det av oss, eller ryktesvägen. så nu tar jag det här, en gång för alla så slipper folk undra och spekulera.

Bloggen vilar just nu eftersom jag & Henrik genomgår skilsmässa.
Vi delar på oss men kommer att bo kvar i Torp, ffa för barnens skull. Vi väljer att inte bryta upp dem från både kärnfamilj och en mkt stabil förskola på en och samma gång.

Anledningen till vår skilsmässa är att vi har insett att vi de senaste åren har levt som bra vänner, inte som ett älskande par. Detta är en lugn och sansad skilsmässa och vi är fortfarande vänner och vi hoppas bägge två på att det förblir så.
Det finns inget som ligger till grund för detta beslutet mer än att vi har pratat oss fram till detta.
Ingen har variot otrogen, ingen har misshandlat den andre eller liknande. Har ni hört något annat så är det lögn.

Vi är nu mitt uppe i husförsäljning och allt vad det innebär samt att vi försöker ställa om till att bli varannanveckas förälder och att vänkja oss vid tanken på att den andre inte kommer att finnas där 24 timmar om dygnet.
det är mkt nu på alla sätt och vis, men vi mår ändå bra.
Det är ett välgrundat beslut och vi betackar oss från kommentarer som "ni måste försöka mer". Nä, det måste vi inte. Vi har försökt länge och nu avslutar vi det hela innan det finns bitterhet med. Det kommer aldrig att gagna barnen.
Alla våra val nu görs med barnens bästa framför ögonen. Kanske blir vänner och familj lite bortprioriterade nu, men vi ber om ert överseende med detta eftersom vi ändå genomgår en stor förändring i våra liv.

Vi är föräldrar och det fanns en anledning till att vi en gång skaffade barn med varandra. Den kallas kärlek. Vi har fortfarande ett visst mått av kärlek oss mellan, men inte på det sättet som det ska vara i en relation.

Så är det nu.
Detta är sanningen bakom vår skilsmässa. Allt annat ni hör är inte sant. Undrar ni något så fråga mig eller Henrik. Vi svarar på era frågor, vi är öppna.

Tack!

onsdag 8 juni 2011

Förändringar!

Eftersom vår familjekonstillation håller på att ändras så väljer jag nu att låta denna bloggen vila.
Mkt möjligt att den återkommer igen, men då i reducerad familjeskara.
Vi får se hur det blir.

Stort tack till er alla som har läst och kommenterat!